Follow your heart

Bad things always happens to good people!

Kategori: Allmänt

Så cancer, vet inte ens vad jag ska säga om saken...
Tänk om det var så att det bara var mördare och andra onda människor som kunde få sånt.
Inte fina människor och speciellt inte ens mormor eller någon annan mor/farförälder.
Förra året dog morfar i cancer och jag vet hur ont han hade på slutet.
Jag vill inte att det ska bli lika för mormor.
Hoppas på det bästa, think pink!

Annars har det inte hänt så mycket dom senaste dagarna,
idag blev det en sväng på stan och fika med Sandra och William och efter det har jag bara legat inne i soffan då det regnar ute och kommer antagligen stanna kvar här resten av kvällen.
Perfekt mysdag, en dag...
Igår gjorde jag lite mer,
var barmvakt först och sen blev det en promenad med Linnea och Jenna.
Efter det blev det träning och på kvällen en promenad med Fia.
Innan jag skulle sova igår kollade jag på första Sex and the city-filmen.
När jag kom till scenen då Big har lämnat bröllopet och hans och Carries bilar möts och hon rusar ut och slår honom med blommorna började jag undra:
Vad är det killar är så rädda för?

Sköna maj!

Kategori: Allmänt

April blev inte världens bästa månad direkt.
Ibland vill jag kanske för mycket och får för höga förväntningar.
När det sen inte blir som jag hoppas så känns det ganska surt och så händer något mer och något mer.
Även fast det inte är nå jätte stora grejer så blir det jobbigt då det blir grej på grej som händer.
Vissa saker kändes bara onödigt, som att det inte behövde bli så.
Och vissa saker kan man inte bestämma över, som sjukdomar.
Det jobbigaste just nu är att mormor ligger på sjukhus.
Vet inte riktigt än hur illa det är.
Men det är ingen idé att tro det värsta, när det kanske inte ens är så, för det blir bara jobbigare då.
Förhoppningsvis är det inte så farligt och det kommer bli bra.
Vädret har ju heller inte varit så bra denna månad och det påverkar en hel del.
Och det värsta är dagar då det är på väg att bli regn för då får jag världens huvudvärk.
Det är skönt att april snart är slut så att jag slipper skiten.
Nu ser jag fram emot maj,
men först en helg i Stockholm :)
Jag behöver göra något riktigt kul nu känner jag,
har börjat känna sug efter att vara full, gå ut på krogen, dansa och ha kul.
Jag har inte känt så på länge.
Vet inte om det blir krogen i Stockholm, kanske, men fest blir det i alla fall.
Nu vill jag bara ha sol, värme och en massa skoj!

Supernojig!

Kategori: Allmänt

När jag gick och la mig så tog jag med mig datorn och en film till sängen för att kika på innan jag skulle sova.
När filmen är slut och jag har stängt av datorn hör jag ett surrande ljud som jag inte förstod vad det kunde vara.
Det första jag tänker är att något kommer att sprängas.
Så jag förstod ju att jag måste hitta ljudet för annars skulle jag aldrig kunna somna.
Lyssnar på datorn, sladdar, kontaktuttag, telefon, men ingenting.
Jag hörde att det var nära sängen men det fanns ingenting där som jag inte redan hade lyssnat av.
När jag till slut kom på vad det var började jag att skratta lite.
Det var inget farligt som tur var.
Men jag förstår inte varför det första jag tänker är att något kommer att sprängas och tror typ att en sladd ska sprängas i det läget.
Men jag är lite nojig med allt, det är inte första gången jag tror att något ska sprängas vara för att jag hör något konstigt ljud.
Sen tror jag att saker ska börja brinna, någon ska bryta sig in i lägenhet eller att någon redan är här inne och ska mörda mig när jag sover, när jag har varit bortrest så tror att alltid att jag ska ha haft inbrott, jag tror alltid att jag är förföljd.
I lägenheten är det inte lika illa, men hemma i huset var jag jämt tvungen att kolla alla rum när jag kom hem och ingen annan var hemma. Så gör jag som poliser och drar mig längs väggen och kollar läget runt hörn så att ingen står och väntar på att överfalla mig.
Så gör jag fortfarande i trapphus, om jag går själv, och speciellt när jag ska ner till tvättstugan.
Nu kanske detta låter som något som är väldigt jobbigt för mig. Men helt ärligt så tänker jag inte på det längre utan det är mer en vana nu. Och jag är aldrig rädd, i början när jag tänkte sånt här var jag ganska rädd men nu bryr jag mig inte längre.
Saker kan ju hända och man kanske inte ska vara helt obrydd men det är mer att jag har accepterat att det är så här jag är och det är aldrig så att det påverkar eller drabbar någon annan.
Jag kanske bara har kollat på för mycket psykfilmer och för många kriminalserier.